Skins!

Jag gillar inte Michelle.

 

Jag gillar fortfarande inte Michelle.

 

WAY TO GO.


Avatar - The Last Airbender

Det enda som är win med den filmen är Appa.

Cutie.


Hachiko - A dog's story

När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord. - Ninjat härifrån

Filmen är baserad på en verklig händelse på 1920-talet. Det var inte exakt likadant som i filmen, men Hachiko spenderade, på riktigt, nio år genom att vänta på sin ägare Hidesaburō Ueno, som aldrig mer kom tillbaka, tills han dog 1935. Och nej, var man än kollar så står det med att det slutar med att både hunden och dess ägare dör i fimlen. Ni får helt enkelt överleva.

Jag grät floder till den här filmen även om jag redan visste att både hund och ägare skulle dö. I början var jag dock en aning tveksam till hur det skulle sluta, om jag ska vara ärlig, men det blev mer och mer uppenbart med tiden. Hemskt.

Nu vill jag ha en en sådan hund. Sjukt fina djur.

 

Bara jag eller har Richard Gere blivit gammal?



200 Pounds Beauty

200 Pounds Beauty


Hanna is a lip sync vocalist for Ami, the famous Korean pop singer. Even though she is always ignored because of her appearance, she has been a bright and lighthearted girl until Amy humiliates her in front of Sang-jun, her secret love. At last she makes a decision of a lifetime to have plastic surgery all over her body. Her unrequited love gets any return?
- Copycatat härifrån

Jag försökte att skriva en egen sammanfattning av den här filmen, men det gick inte speciellt bra och det slutade med att jag kopierade från internet. Idag såg jag den här filmen för andra gången, även om jag hoppade över en del som jag inte tycker om (sådana där pinsamma scener där man önskar att huvudpersonen faktiskt kunde lyssna på en) och sådant. Jag tycker om den här filmen. Purr.

Dessutom har den en underbar låt som OST!

Kom Ah-Joong - Maria


My Girl

Igår började jag se My Girl med Aiba Masaki (Arashi) och än så länge har jag hunnit se fem avsnitt och jag är djupt nerkärad i det här dramat.

 

Det handlar om den 23-årige Kazama Masamune (Aiba) som hade en romans med en tjej när han gick i high school. Hon sade sedan att hon skulle studera utomlands och lämnade honom. Sex år senare får han veta att hon har avlidit och att han har en dotter vars existens han varit helt omedveten om. Kazamas då femårige dotter, Koharu, flyttar in hos honom och han har ingen aning om hur det fungerar att ha ett barn i huset.

 

Lite kaos alltså, men den är väldigt bra och Koharu är den sötaste ungen någonsin.

 

Koharus förskolelärare till höger.

Borde jag vara rädd över att jag kände igen honom som en av medlemmarna i Kanjani8?


Hana Yori Dango

Det här blir mitt sista inlägg om Hana Yori Dango, so bear with it.

Jag minns inte om det var idag eller inatt jag såg klart Hana Yori Dango 2, men whatever. Idag såg jag i alla fall den tillhörande filmen (som ty aldrig tog slut).

 

Jag rekommenderar varmt det här dramat. Det är omöjligt att inte bli förbnanad på Tsukasa och att inte bli frustrerad över att de inte fattar vad man säger. Dessutom kan Makino var en aning... överkänslig, så att säga, ibland. Det var i alla fall jättebra och jag har numera en crush på en kille som inte är snygg. What the... Det är i alla fall Matsuda Shota (han som spelar Tsukasas tedrickande vän, dvs första från vänster alá bilden nedanför). Awesomeness!

 

F4!

Jag måste påpeka att jag har vissa problem med Oguri Shun (andra från vänster alá bilden ovanför) eftersom han vägrar låta bli att dyka upp i alla draman jag ser (det här är det tredje han dyker upp i, och jag har inte bett om det... förutom i det första jag såg. Summer Snow).

 

Och jag tänker avsluta det här genom att publicera en bild på en kvinna jag inte kan bestämma mig hurvida jag tycker om henne eller inte.

 


Yo!

Jag älskar hur Akira och Sojiro alltid säger "Yo!" samtidigt.

Bra kvalité indeed.

 

Apropå Hana Yori Dango så måste jag bara säga att jag hatar att de ger sneakpeak på det kommande avsnittet i slutet. För det får mig alltid att vilja se mer och jag kan inte låta bli att se det. Liksom... Sojiro! Aghh. Fem avsnitt kvar. Om det inte blir som jag vill blir jag förbannad och slår... häxan.


Triangeldrama när det är som bäst

Nackdelen med att se en serie är att man inte har makten att styra karaktärerna som man vill.

(censurerad bild eftersom jag inte tänker avslöja ur handlingen)

 

Jag undrar om det hinner lösa sig på säsong ett, för jag vill att det ska bli löst typ nu, för sen vill jag sova.

Hana Yori Dango

 

I...går, blir det väl, eftersom klockan passerat midnatt, så började jag se Hana Yori Dango. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt den här serien. Matsujuns karaktär är så extremt bortskämd och knös att det bara är pinsamt och sen kan han ingenting om känslor. Det är sjukt. Dessutom är han eh... snygg... och jag, som inte egentligen är ett stort fan av honom, satt och hyperventilerade när han slet av sig en tröja och bara hade på sig ett svart linne (och han hade ett halsband också iofs...). Åh.

 

Dessutom kan jag inte låta bli att lägga märke till att han har otroligt snygga kläder i typ alla scener. Gosh. Jag undrar om han har Dolce & Gabbana-kalsonger... Errr. Apropå kläder, den kvinnliga huvudkaraktären passar inte i skoluniform. Hon ser betydligt bättre ut i vanliga kläder. PAH.

 

...fuck.

 

Anyway! Jättebra serie, i alla fall än så länge, för jag har bara sett tre avsnitt av första säsongen! Det jobbiga är att jag redan har förutspått det här... för det känns som om det är väldigt förutsägbart. Och seriöst, slutet på avsnitt tre... SÅ SÖT.

 

Err... jag kanske borde gå och lägga mig... err. Nej. Vad som annars är roligt är huvudkaraktären och hennes kompis som hon jobbar tillsammans med. De snackar alltid om det som händer mellan henne och F4 (dvs killarna på bilden... FLOWER FOUR, oh så gay) och då kommer det alltid någon kvinna och börjar babbla och de bara "...Okami-san..." så facedeskar de!

 

(förlåt för att det enda jag skriver bara är fangirlning på hög nivå)


Kaibutsu-kun!

Jag har just spenderat fem timmar på att se det här dramat. Fyra timmar kvar!

Även om serien är väldigt humoristisk finns det alltid en poäng som Kaibutsu-kun alltid berättar för de onda  i slutet. Jag har både skrattat ochn gråtit än så länge... och facedeskat. LOADS of times.

 

Kaibutsu-kun, Franken, Dracula och Wolfman!

 

Awww.

Och av någon anledning påminner alltid Franken (till höger) mig om You (GacktJOB). I DUNNO WHY LULZ.

 

Jag hade gärna strecksett hela dramat inatt, men jag ska upp tidigt imorgon eftersom eh... ja... för att jag är ensam hemma? Jag måste stiga upp så tidigt att jag kan äta frukost på en lämplig tid så att jag kan äta lunch, för jag måste äta upp rester. Sen så är det jag som står för matlagningen till middagen också, eftersom mina föräldrar (och Camilla) drar till Sundsvall och blir borta heeela dagen.

 

I ett samtal när mina föräldrar klagade på att jag inte steg upp klockan två på natten för evigheter sedan när brandalarmet gick (jag trodde att det var Jessicas väckarklocka...):

Mamma: Så gick jag in och frågade "brinner det här?" för ni steg aldrig upp!

Pappa: Brandlarmet brukar bara gå när vi typ gräddar våfflor!

Jag: Vadå, så vi skulle ha gräddat våfflor på rummet klockan två på natten?

Mamma: Man vet aldrig med er!


Ai no Kotodama/Words of Devotion

Det är prins oh-jag-är-så-perfekt till vänster btw.

Jag börjar gilla honom. I den här filmen var han söt, hyper och... bara allmänt awesome.

 

Såg nyss klart Ai no Kotodama. Den var bättre än väntat, med tanke på att jag bara tog första bästa film från den ultimata sidan som gick att hitta på veoh. Först började jag se någon Thailändsk film, men ljudet och filmen var så... vad heter det? Osynkade. Allt var osynkat och då blev jag irriterad. Dessutom var det någon liten pojke och jag orkade inte engagera mig. Den här filmen var inte heller speciellt synkad, vilket sög lite, men den var bra ändå.

 

"Ootani and Tachibana have been inseparable since high school. Now that they’re in college, they live together, they’re happy and everything seems prefect. But their little world is disrupted when they meet an old high school friend, Yuki, who seems to have a crush on Tachibana, making Ootani feel jealous and insecure. Will Tachibana really choose him over a pretty girl?"

 


Och inte nog med att det var en bra film - de hade den här awesome killen också!

Han skulle typ härma någon fågel hela tiden och försökte få Ootani att le.

 

 

Om jag gör något annat än att kolla på BL-filmer? Nej, kan jag väl inte påstå.

Ifall någon skulle kunna fixa fram Twilight Dancers till mig så skulle jag dö. Seriöst, hahaha.

Sök inte på bilder från Twilight Dancers på google, tack. Det är inget ni vill se.


Takumi-kun Series 1&2

Såg nyss klart tvåan av Takumi-kun Series (dvs Niji Iro no Garasu) och seriöst... så sjukt bra film! Dock måste jag påpeka att ettan (Soshite, Harukaze ni Sasayaite) var bättre i och med att den var mer lättsam. Åt andra filmen satt jag ju och grät.


(Från första filmen)
Killen i bilden till vänster gav mig vissa svårigheter att lyckas hålla mig från att väcka hela huset. Han är snygg... Det dåliga med första filmen är att seriöst ALLA har sneda tänder. Till och med prins oh-jag-är-så-perfekt (som påminner mig om Chacha på grund av det långa håret) har tänder som går kors och tvärs.

"Set at Shidou Gakuin, a boys' Boarding school, situated off the beaten track. In the second year at school, Takumi Hayama is allocated a room in a dorm to share with Giichi Saki, AKA Gii. Gii was brought up abroad and is the school idol with his exceptional academic performance, as well as his good looks. One day, Gii confesses to Takumi that he has been in love with Takumi for some time. This unexpected truth of events unsettles Takumi, however, he comes to realize the true sensitivity of Gii."

Efter inte ens tre minuter var jag redan kär i filmen. Liksom, i första scenen kommer Takumi in i matsalen med sin bricka och letar efter ett tomt bord. Medan han går omkring spelas klassisk musik. I alla fall så hittar han ett tomt bord efter ett tag och sätter sig ner. Nästan direkt efter att han satt sig ner kommer det en kille som sätter sig ner vid det bordet och flirtar med honom. Hahaha. Det är roligare än vad det låter, tro mig.

Filmen är till större delen av tiden väldigt lättsam. Takumis blyghet och tillbakadragenhet fick mig nästan att dunka huvudet i något hårt dock. Trots det... wunderbart. Problemet är att hur jag än försöker så hittar jag inga ord som kan beskriva hur mycket jag tycker om den här filmen.


Oh, jag glömde. Takumis skådespelare (höger) har vissa svårigheter med att hålla munnen stängd också...




Till andra filmen har de passat på att byta ut typ alla skådespelare. Prins oh-jag-är-så-perfekt är inte med alls. Snyft. Dock bytte de inte ut en av mina favoriter! Eh... alla är mina favoriter...

Eftersom det tydligen inte finns någon summering av vad filmen handlar om får jag väl hitta på något själv!

Gii har varit i Amerika och kommer sedan tillbaka. Väl tillbaka pratar han väldigt mycket om en förstaårselev och tvingar (okej, snarare säger "Takumi, bjuder du in honom då?" och Takumi bara "uuhm!") sedan Takumi att bjuda in denne till en fest. Takumi blir givetvis otroligt svartsjuk eftersom han tror att Gii "gett upp hoppet" om honom och blivit kär i den här... andra snubben. Dock visar det sig vara något helt annat än Takumi någonsin kunnat tro...

Okej, eftersom det är ganska uppenbart att Gii och Takumi nu har ett förhållande måste jag bara påpeka det här: Takumi och Giis kyssar är misslyckade. Typ 90% av gångerna ser det bara konstigt ut. Det är vad jag stört mig på mest. Resten är mer eller mindre awesome.


Så, mitt budskap lyder: SE FILMHELVETENA!


Dessutom verkar det som om det nyligen kommit ut en tredje film också.

Taiikukan Baby

-VARNING-
-Eventuella spoilers i texten-




"Jun, the ace in his swimming team, lost against his rival, Naoki, at the summer college tournament. But since then there is a special feeling between them..."

Jag fattade seriöst ingenting av den här filmen. Jag fattade inte ens att han förlorade mot Naoki. Apropå Naoki så säger de inte Naoki en enda gång i hela filmen (vad jag vet), utan säger Murai.  Allt är bara krångligt och sen kommer Juns barndomskompis Katou (eller vad han nu hette - jag hade fullt upp med att försöka fatta vad som hände för att memorera några namn) och förvandlar allt till något jävla triangeldrama.

I alla fall, jag läste på en sida att det här skulle vara en film med en relation mellan två killar. Den fanns inte, seriöst. Okej, det var visserligen Murai som var helt nerkärad i Jun och för övrigt helt dum i huvudet. De kysstes en gång under hela filmen och då var det inte ens en hel kyss!

GAHH. Jag har nyss slösat bort en och en halv timme av mitt liv. Rekommenderar inte den här filmen. Skådespelarna är lame, karaktärerna är lame, storylinen är lame, manuset är lame... bara lame.

Ifall ni trots den här recensionen vill se den här filmen, eller är intresserade, så finns det mer information här.


Phish.

Austin: Do you know what bugs me?
Sam: People taking your order?
Austin: No. Taking people's orders.

Gran Tornio



Har just kommit tillbaka från bion efter att ha sett den här filmen med skolan.
Otroligt bra film!

"Den missnöjde krigsveteranen Walt Kowalski (Clint Eastwood) ämnar förbättra sin granne Thao, en ung hmongsk tonåring som tillsammans med sin kusin, en gängmedlem, försökte stjäla Kowalskis mest älskade ägodel: hans Ford Gran Torino -72. Med tiden kommer han att tycka om den blyge pojken och hans familj och en vänskap börjar gro."

Se den. Finns både en del komiska scener, t.ex. en där jag började skratta så att personen snett framför mig (dvs Simon) vände sig om, men även scener som verkligen är... öh... jag vet inte? Gripande? Hahaha.


Bara för att Thaos syster (Sue, spelad av Ahney Her) är snygg, teehee.


The Green Mile

Igår/inatt såg jag på The Green Mile. Låg och såg på tv i nästan fyra timmar för att se den här filmen. Själva filmen är tre timmar och nio minuter lång, men sen så var det ju sju reklampauser också. Ja, jag räknade.

 

"Filmens utspelar sig under 1930-talets USA. Paul Edgecomb är vakt på fängelseavdelningen där John Coffey, en svart man, just blivit intagen för att ha mördat två yngre vita flickor. Han ska inom kort precis som de andra på avdelningen avrättas. Det visar sig dock att John Coffey har krafter som ingen kunnat ana, och Paul och de andra vakterna börjar snart tvivla på om de verkligen håller rätt man bakom galler."

- Wikipedia

 

Lätt värt varenda minut. Och visst, jag erkänner att jag såg den delvis på grund av att GACKT har sett den. Fast samtidigt har jag funderat på att se den innan också, mest på grund av att den är baserad på Stephen Kings roman. Yadayada. SE DEN! Älska Mr Jingles med mig.

 

~~Mr Jingles~~



Fiskfis

Idag har jag lärt mig att Ohno tydligen fiser högst av medlemmarna i Arashi, att Nino är snålast... och att Matsujun fiser tyst.

 

Ehm... ja. Vad jag har för nytta av den informationen vet jag inte.

 

 

Från Heyx3 11.14.2005


Fiskmås

Se! Jag lever fortfarande! Kan bero på att jag drabbats av en förkylning (vadå, trodde ni på allvar att jag skulle lyckas hålla mig frisk hela vintern? vaa?) och har spenderat hela dagen (ja, sen strax före elva) i soffan. Jag har hunnit se hela fem avsnitt Förhäxad samt titta på början av ett av dem (igen) med tysk dubbning och dansk text. Man har inte roligare än vad man gör sig.

Det var dock inte det jag skulle skriva. När jag bäddade sängen (order från högsta, nåväl, näst högsta hönset) såg jag en sak som fick mig att minnas ett citat!

Amanda:
Har du sett 'A Cinderella Story'?
Jag: Jaa?
Amanda: Du vet... "it's you I feel sorry for"?
Jag: Mhmm, i omklädningsrummet?
Amanda: Ja, precis så känner jag! Fast... jaa... inte riktigt.
Jag: Förutom kärleken, va?
Amanda: Precis.

A Cinderella Story råkar faktiskt vara en av mina favoritfilmer, även om jag inte ofta erkänner det. En av Amandas favoritfilmer också. Den är som så lättsam att se på, speciellt när man i princip kan alla repliker utantill.

Men den passar inte riktigt in i min DVD-hylla. Jag har Angel (vampyrer), GACKT, Torchwood (aliens) och... A Cinderalla Story? Sen att Björnbröder (PC-spel) också står där behöver vi inte gå in på.

Blade I

Blade I

1 h 55 minuter

 

Har just sett klart första Blade-filmen. Ptja, den var väl... bra... öh. Större delen av filmen är slagsmål. De slåss hela tiden och så sprutar det en massa blod och... ja. Typ det.

 

"Huvudpersonen Blade, spelad av Wesley Snipes, är hälften människa och hälften vampyr, resultatet av att hans mor blev biten strax innan hon skulle föda honom. Modern överlevde inte födseln och åtskilliga år senare stöter BladeWhistler, som åtar sig att uppfostra honom. Whistler undertrycker Blades blodtörst genom ett motgift han framställt, och tillsammans bekämpar de vampyrer som livnär sig på människorna." - Wikipedia

 

Yadayada. Det vanliga, typ. Sevärd enbart för dem som gillar att se när folk slåss, när blod sprutar, när de skjuter... när de exploderar... ja, för det är liksom större delen av handlingen.

 


Koizora

 

"Tahara Mika is an ordinary high school girl. One day, out of the blue, one of her classmates kisses her. His name is Sakurai Hiroki also known as Hiro. Hiro stands out because of his bleached hair and piercing. Apparently he is also dating someone. Mika is shocked and hurt that her first kiss had to happen this way. She desperately tries to forget about it. Then, her friend tells her that she should find somebody else and suggests Tatsuya, another boy in their class. However, before she even realizes it, Mika is already in love..."

Taget härifrån



Notera dock följande:

- Hiro har ingen piercing vad jag vet (eller har jag sett nästan 6 timmar och missat den?)
- De går inte i samma klass! Han sitter ju aldrig i hennes klassrum när de har lektioner, utan för att träffa honom måste hon gå till det andra klassrummet.

I alla fall, det finns både en serieversion och en filmversion av Koizora. Serieversionen har 6 avsnitt på drygt 50 minuter och filmen har jag inte så mycket koll på. Anledningen till varför jag såg serien var för att filmen var utan text, och jag kan inte japanska.

Personligen tycker jag att den är sevärd. Varför skulle jag annars ha spenderat en hel dag åt att se den? Nästan 6 timmar, liksom. Om man nu inte tycker om kärleksfilmer och dylikt så bör man kanske inte se den här, nä. Kanske är jag blödig, men jag kan erkänna att jag fällt mer än en tår åt Koizora idag.


Frågan är nu om jag borde gå och äta eller något. Totalt har jag ätit två mackor idag, yeeey.


Tidigare inlägg