Blir alltid lika deprimerad när det första man får höra på morgonen är: "DET ÄR -23 IDAG :D"

Jag älskar mina föräldrar. Dock har jag inga bilder på dem eftersom 90% av mina bilder ligger på datorn mina föräldrar stulit av mig (deras dog). Jag vet att jag inte är ensam att säga såhär om mina föräldrar, men det är sant - jag har världens bästa föräldrar. Även om pappa kan vara bitter när han inte får sin mat (han är som Skalman, skojar inte) och fast mamma gärna beskriver hur hon möttes av bajs det första hon möttes av när hon kom till jobbet. Helst när vi äter!


Jag har aldrig skämts över mina föräldrar (vad jag kan minnas). Inte ens för de extremt fina bilderna mamma lägger upp på Facebook (se ovan).

Kommer till skolan klockan 8.00. Upptäcker att det inte är någon matte. Det betyder att jag inte börjar förrän 9.50. Svär. Gör ingenting på lektionen som börjar 9.50. Har lunch. Går till mattesalen och upptäcker att vi tydligen inte har någon matte nu heller. Svär och går tillbaka till bildhuset. Jag börjar inte förrän om en timme och alla andra har lektion.

När jag var liten var jag dödligt mörkrädd. Det började med att jag en natt drömde att någon knivhögg mig i ryggen. Efter det kunde jag inte ligga på mage eller med ryggen vänd mot rummet. Därefter flyttade jag upp från mina föräldrars rum till ett eget, och då klarade inte jag ens av att sova med stängd dörr och släckta lampor. Istället så skulle det alltid vara en/flera lampor tända utanför så att det skulle lysa in.

Isabelle. Ragnhild. Katarina. Karlsson. Olle. Kotte. Bengt. Emzeliargh. 16-årig tjej från en by i Västerbotten - 2,8 mil utanför Umeå. Jag bor tillsammans med mina föräldrar och min yngsta (fast ändå äldre) bror. Mina andra tre (äldre) syskon har sedan länge flyttat hemifrån. 177 centimeter lång med brunt hår, en lugg som aldrig lyder och blåa ögon.

Började i höstas på Bild och Form-linjen på Midgårdsskolan. Där spenderar jag dagarna genom att räkna mer matte än önskat, spela Robot Unicorn Attack på lektionstid, diskutera blåvalspenisar och blåvalsvaginor, rita och måla. Allt det där kanske inte låter så roligt, men jag inte förrän jag började på Midgård har jag haft någon längtan att åka till skolan. Nu är nästan varje dag rolig och jag ser fram emot att åka till skolan, trots all tid som går bort när man åker buss. Det är okej, för jag trivs.

Jag har äran att ha världens sämsta humor, vilket gör att jag skrattar åt i princip allt. Oftast är det inget negativ, men det finns stunder då man önskar att man inte hade så lätt för att skratta.

När jag inte är i skolan, vilket inte är alldeles för många timmar varje dag så spenderar jag min tid genom att: rita, bygga pärlplattor, skriva nonsens, läsa, rollspela, lyssna på musik och fangirla GACKT. Det sistnämnda tar upp mer tid än önskat och att fangirla en artist är väl okej, men nu börjar det gå överstyr när Lene introducerat mig till ett flertal koreanska band. Jag vet i alla fall vad jag ska göra på datorkunskapslektionen imorgon - och det har inget att göra med excel!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – En sak ni inte vet om mig
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – I min handväska
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Platser jag besökt
Dag 10 – Min första kärlek
Dag 11 – Min dag
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Min barndom
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Imorgon/i helgen ska jag:
Återstår att se hur mycket av det här jag kommer göra.

Sitter på svenskan och borde egentligen sitta och ge respons på en i min grupps reportage. Finns dock inte så mycket mer att säga om den, så jag har suttit och gjort ingenting de senaste tio-femton minuterna.

En tjej som skulle vara med i våran grupp är sjuk och om jag ska vara helt ärlig så är jag nästan lite glad för det. Det är inte det att jag vill vara elak eller inte tycker om henne, men hon hade säkert kunnat gett mig en himla massa respons på mitt reportage, vilket killen i min grupp inte riktigt kan, vilket är sweet... ja, nästan. Om det inte hade varit för det faktum att vi ska hålla på med de här reportagen i en vecka till. Om det inte hade varit så hade allt varit askalas. Srsly

Åh, läste världens bästa bok i morse. Grät en flod i bussen och blev självklart utstirrad. BAW. Men vadå, man får gråta om det är en sådan bra bok. Lovar.

Jag är hungrig.

Det här är vad jag egentligen borde göra istället för att klaga över det faktum att jag måste göra de saker som står på listan.

Jag: Min är större!
Julia: Men min är hårdare!

Camilla: ...och så den här, Träna din drake.

I dare to say that I'm happy (och att hela min kropp kliar just nu, aghhh!)

Jag höll på att städa mitt skrivbord och konstaterade att det såg ju ganska städat ut. Det kunde ju bara betyda att jag var färdig! Sen vände jag mig om och upptäckte kaoset. Awh.