Jag har nyss sett klart Yatterman. Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska säga. Det här är nog den mest konstiga film jag sett på länge. Den innehåller Sho Sakurai och är baserad på en manga. Resten... ja...

 

Filmen handlar om Yatterman (#1 och #2) som måste få tag i fyra delar av en dödsskallesten (...ja, något sådant) innan den onda trion (Dorombo) får tag i dem. Och det är liksom... handlingen. Under vissa delar av filmen så händer det inte speciellt mycket dock och det är en del saker som stannar upp handlningen istället för att föra den framåt. Till exempel - mitt i en strid blir det världens kärleksscen och alla bara stannar upp och tittar på. Logiskt? Oh ja.

 

Den är i alla fall ganska så rolig och... ptja, den är sevärd om man har dålig humor och tycker att det är helt okej att de har stora robotar med bröst som skjuter missiler.

 

I alla fall så har Yatterman vunnit ett pris som mest energiska film 2009. Jag kan inte direkt påstå att det förvånar mig.

 

Filmen finns att se här med engelsk text.

Seriöst, jag har aldrig gråtit så mycket till en film någonsin.

Sen fick jag en crush på munken och på den ryske piloten... samt geologen... och... hehe.

 

Idag har jag sett första avsnittet av Fuurin Kazan. Jag är bara allmänt förvirrad, i och med att det är så mycket klaner, provinser, namn, krig och allianser. Dock antar jag att det med tiden hinner lösa sig (så att man har koll), speciellt med tanke på att det är femtio avsnitt. Man borde ju hinna banka in lite namn och dylikt innan man nått slutet.

 

I alla fall så stör jag mig på att Kansuke går och står som ett offer och det ser mest mobbat ut. Kansuke är btw han... på bilden, vars ena öga är förtäckt. Mitsu är ganska rolig i en scen också och Kansukes samtal med något random om att han vill vara strategist var också underhållande (mest med tanke på att randomet såg så "o____o ?" ut). Annars så var det inte så många höjdpunkter och jag hoppas att det blir mycket intressantare i kommande avsnitt, annars när jag aldrig se klart den här serien (trots att GACKT är med).

 

I slutet av första avsnittet (jag tror i alla fall att det var slutet, men avsnitt ett är uppdelat i två delar och slutet kommer i första delen och jag förstår ingenting) fick man till och med en liten lektion om hur det ser ut idag och vem man tror föddes var, typ. Det var hyfsat intressant.

 

"The 46th Historical Drama is a life story of Yamamoto Kansuke, a lonely genius of strategy at the Age of the Civil War in the 16th century. Kansuke works under Takeda Shingen and pursues his dream of unifying the whole country through aiding the warlord of Kai. At the same time, Kansuke supports Shingen’s concubine Yu from his selfless affection for the woman who hates but eventually loves the warlord who killed her father and family. With the aid of Kansuke’s strategies, Shingen expands his power northward, where he is destined to fight with Kenshin Uesugi, the warlord of Echigo. The drama portrays how those who fight for their dreams face their destinies in the turbulent age."

Taget från mysoju.com där man kan se avsnitten online (med text). Jag har dock valt den krångliga vägen och har laddat ner allt lite illegalt med torrent. Eller, allt och allt - jag har bara några avsnitt här och där.

Nu ska jag recensera den bästa komedi jag någonsin sett. Ignorera det faktum att det står "MÄSTERVERK för dig som vill bli VETTSKRÄMD" på baksidan. Det är inte en rysare - det är en komedi.

Filmen handlar om en kvinna, Laura, som bodde på ett barnhem när hon var liten. Sedan när hon blev äldre ville hon flytta tillbaka dit och ha ett barnhem för förståndshandikappade barn (eller något sådant). Hennes son, Simón, ser massa osynliga barn och blir kompis med dem. Sedan försvinner han när barnhemmet typ öppnas och Laura måste hitta sin son. Yadayadayada. Resten av filmen går ut på att hon ska hitta honom i alla fall.

Det enda läskiga, imo, var när det ramlade ut saker ur ett förråd. Det var inte jag beredd på. Annars så... nej. Det här må visserligen vara den första "skräckfilm" jag någonsin sett - men det är också den sämsta jag någonsin sett. Vad skulle man bli rädd för? Att Tomas hade en säck över huvudet? Att Laura hittade ben från ett människobarn med "Martin" ingraverat i skelettet? JAG FÖRSTÅR INTE!

Vi satt och skrattade.

You fail. Spanjorer ska uppenbarligen inte göra skräckfilmer. Länge leve Japan!

 

Ikväll börjar Idol 2009. Det roligaste är att se hur folk skämmer ut sig. När de kommer och uppenbarligen inte kan sjunga och dylikt. Dock var det roligare med den gamla juryn, eftersom de var hårdare. I och för sig körde de lite med personangrepp och så, men whatever. Det var roligare.

 

Jag har följt idol sen det började, dvs 2004 (om jag inte minns fel). Och eh... tänk om GACKT skulle dyka upp mitt i allt. Om de skulle säga att han inte sjunger bra skulle jag personligen stycka dem lite diskret i ett hörn. Seriöst!

 

Jag började skratta när hon skrek "fitta" en gång. Jag tror inte att det var tänkt att man skulle skratta just då. Jag tror inte att det var tänkt att man skulle tänka på Gackt/Stry när hon blev våldtagen heller. Ljudet var i alla fall tillräckligt bra. I många svenska filmer hör man (jag) oftast inte vad de säger (om man inte ser på bio där ljudet är överdrivet högt).

 

Den var rätt bra. Om jag måste ge den från 1-10 så får den väl... en sjua. Den hade spännande delar, men det finns ändå många filmer som är bättre på ett annat sätt. Dessutom sade hon fitta vid roliga tidpunkter. Han var hårig...

 

Tror förresten att det aldrig har tagit så lång tid för mig att äta choklad som när jag såg filmen. När det var tjugo minuter kvar (om inte ens det) av filmen åt jag upp den sista biten. Då hade jag ändå börjat kanske en timme innan filmen ens börjat. Det brukar aldrig ta lång tid för mig... men whatever.