Nu ska jag recensera den bästa komedi jag någonsin sett. Ignorera det faktum att det står "MÄSTERVERK för dig som vill bli VETTSKRÄMD" på baksidan. Det är inte en rysare - det är en komedi.

Filmen handlar om en kvinna, Laura, som bodde på ett barnhem när hon var liten. Sedan när hon blev äldre ville hon flytta tillbaka dit och ha ett barnhem för förståndshandikappade barn (eller något sådant). Hennes son, Simón, ser massa osynliga barn och blir kompis med dem. Sedan försvinner han när barnhemmet typ öppnas och Laura måste hitta sin son. Yadayadayada. Resten av filmen går ut på att hon ska hitta honom i alla fall.

Det enda läskiga, imo, var när det ramlade ut saker ur ett förråd. Det var inte jag beredd på. Annars så... nej. Det här må visserligen vara den första "skräckfilm" jag någonsin sett - men det är också den sämsta jag någonsin sett. Vad skulle man bli rädd för? Att Tomas hade en säck över huvudet? Att Laura hittade ben från ett människobarn med "Martin" ingraverat i skelettet? JAG FÖRSTÅR INTE!

Vi satt och skrattade.

You fail. Spanjorer ska uppenbarligen inte göra skräckfilmer. Länge leve Japan!