Passande nog sade han det nästan direkt efter att jag sagt: "jag pratar inte alls med mig själv", efter en lång konversation med mig själv.

Sen skrattade jag och det... lät inte mänskligt. Poängen var att det som hände inte var så roligt som det lät (även om det var roligt). Errr...

Anledningen bakom det hela är att jag helt enkelt blir såhär när jag inte vistas bland folk under en längre tid. Visserligen pratade jag med pappa i en kvart över telefon, men det gör inte huset mindre tystare... Ahaha.