Jag har säkert uppmot 30-40 berättelser som jag påbörjat men aldrig slutat. Här är ett urval av de som innehåller något med vampyrer:

Agaton vs. Eyenana (version 2)
Handlar om en vampyr (Agaton) och en vampyrjägare (Eyenana) som träffas när Eyenana är på jakt efter Agaton. Agaton visar sig dock inte vara som hon tror att han skulle vara (dvs inget blodtörstigt monster), även om han utåt sett verkar vara det.

"Natten var stilla och han blickade ut över staden som låg öde. Han flinade brett när han fick syn på en ensam människa som gick på en smal gata. Vigt hoppade han ner från byggnadens tak, där han stått, och landade smidigt framför människan. Det var en man såg han nu.

Mannen spärrade upp ögonen och tittade skräckslaget på varelsen som dykt upp framför honom. ”Skona mig! Jag ber er!”

Varelsen skrattade lågt, och hans spetsiga hörntänder glimmade till i ljuset av gatubelysningen.

”Agaton är mitt namn, ta med det namnet till Dödsriket” Flinade han innan han gjorde en snabb rörelse och bet mannen i halsen.

Mannen skrek, men det var ingen som var i närheten, bara han och vampyren.

När vampyren tagit så mycket blod han behövde lämnade han liket av mannen på gatan och försvann därifrån."

 

Agaton [DaCore] (alternativ titel: DaCore 1):

Handlar om en vampyr (Agaton, och jaa, jag gillade det namnet en period) som blir tillfångatagen av misstag av en äldre och mäktigare vampyr (DaCore). Egentligen skulle de ha fångat in någon människa som de kunde mata DaCore med, men det var Agaton som blev 'bytet'.

 

"En handled sträcktes fram, men Agaton stirrade bara med avsmak på den. Han ville ha ”riktigt” blod, inte vampyrblod. För det första så smakade det vidrigt, och för det andra så var det ju en av hans egen sort. Det vore ju i princip kannibalism. Ändå kom handleden närmare och närmare hans mun, och tänder, mot hans vilja.
”Drick", rösten var inte bedjande så som vissa brukade vara - den var befallande.
Ytterst motvilligt tog Agaton ett fast tag om handleden och pressade långsamt in de vassa hörntänderna i handleden, medan han hoppades att det skulle göra ont för den andre vampyren (som inte visade tecken på smärta), och började suga i sig blodet som inte alls var välsmakande. Det smakade underligt, och han föredrog nästan allt annat blod än vampyrblod. Efter en stund slet den andre vampyren bort sin handled från Agaton och granskade honom. Själv tittade han upp och granskade vampyren som villigt gett honom sitt blod. Han var lång och välbyggd och med svart långt hår. Ögonen var isblåa och genomträngande, färgen var ganska ovanlig bland vampyrer - de flesta hade mörka ögon. Motsatsen till Agaton själv, som hade vitt hår med några få svarta hårstrån i och mörkbruna ögon. Det låg något stillsamt över vampyren, och Agaton ville bort från honom så fort som möjligt."

sch2:
Handlar om en hyfsat ung och utsvulten vampyr, Stry(cnine), som blir ivägsläpad av en mycket äldre vampyr - Matthew - och blir tvingad att leva tillsammans med denne eftersom han annars säljer sin kropp, vilket Matthew är starkt emot eftersom han omedelbart känner sig dragen till Stry. Han vill helt enkelt ha Stry för sig själv.

"Han blickade ner på dansgolvet och lät blicken svepa över folkmassan i jakt efter det perfekta offret. Blicken stannade för en kort stund på en ung tjej, men han skakade sedan nekande på huvudet. Hon hade inte de kvalitéer som han sökte.
Ett par sekunder senare lekte ett leende i hans mungipor. Han hade hittat ett offer. Med nästan ljudlösa steg gick han nerför trappen och banade sig, utan att egentligen röra vid någon, genom dansgolvet och fram till den tjej han valt ut som sitt offer.
Det behövdes bara ett par viskningar i hennes öra, om saker som var ytterst patetiska - men just nu var allt tillåtet, för att hon skulle följa med honom till ett mer folktomt ställe. De tog sig till utgången och gick sedan ut i den kyliga nattluften. Det var bara i början av hösten, men det hade redan börjat vara kyligt på nätterna.
För en kort stund övervägde han att leka med henne en stund, men valde sedan att inte göra det. Det fanns fortfarande chansen att någon skulle komma ut från nattklubben, och han kände inte för att bli ertappad med det han hade planerat - det han planerade."


Styckesindelningen blir lite skum när man lägger upp det på bloggen, men whatever. I alla fall så funderar jag på om jag ska fortsätta på något av det jag har, istället för att börja på något nytt. Därför undrar jag om någon av de ovanstående berättelserna är något att fortsätta på?