För att den är catchy, kort sagt, och har en text som inte låter okej om man översätter till svenska.

Faraway är en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna. Den gör mig glad, speciellt om man tittar på liveframträdandet från R&R II. Purr.

Jag vet inte varför jag tycker om Electric Heart. Det började med att det var en mening jag tyckte var catchy, men sen slutade det med att jag alltid lyssnar på den när jag går till skolan (från stan).

Det bästa med movin' on är att den man hör mest av alla som sjunger är Ohno, och eftersom jag är kär i hans röst så är det väl inte konstigt att jag lyssnat på den här låten alldeles för mycket. Det var mest förut jag lyssnade på den dock, eftersom jag förstört låten sedan dess genom att ha den som alarmsignal på mobilen. Det har resulterat i att varje gång låten startar känner jag ett stort behov av att stänga av och kliva upp, även om jag sitter på bussen när jag lyssnar på den...

Det var alltså den bästa versionen av movin' on jag kunde hitta på youtube.

Det började med att jag bara lyssnade på Hello (dvs originalversionen av låten), men sen länkade Lene mig videon till det här framträdandet av Hello. Jag har alltid varit svag för allt som har med fioler/violiner att göra. Kombinera detta med Hello och jag ligger och spazzar på golvet i en pöl, typ. Det enda dåliga med den här versionen är att Minho inte är med.

Om Ares hade varit lite längre än drygt en och en halv minut så hade jag inte lyssnat på den så många gånger. Jag menar, jag kanske hade lyssnat på den lika mycket totalt, men eftersom den är kort så blir det en himla massa gånger. I alla fall så är Ares underbart vacker. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst och ändå så blir jag alltid lika häpen över hur otrolig den är.

För att Onews röst är så åhh. Jag kommer inte på något bättre sätt att uttrycka det på, okej?

Gackt och piano är en oslagbar kombination. Jag har lyssnat på den här låten hur många gånger som helst, men trots det så har jag långt ifrån tröttnat på den. Det går inte att tröttna på den.

Jag hade en period då jag bara lyssnade på den här låten. Om och om igen. Nu gör jag inte det längre, men det är inte på grund av att jag tröttnat på den, utan snarare på att jag inte har den på datorn utan bara på den externa hårddisken som låter som ett monster när den är på. Jag vill inte ha ett monster i mitt rum, alltså startar jag den aldrig. ENKELT.

Purr.