Nu har min första vecka som BL1:are tagit slut och nu är det bara sisådär trehundra miljarder år tills jag inte längre är BL1:are. Eller okej, det är inte ens ett år kvar. Sen blir jag BL2:are och slutligen BL3:are. Ni måste erkänna att Midgårdsskolan är otroligt fiffiga när det gäller namn. Vem kunde till exempel gissa att en som går i BL1 går bild och första året? Att en som går MU1 går första året på musik? Jag hade då aldrig lyckats klura ut det.

Skillnaden mellan Vännäsby och Midgård är gigantisk. Först och främst så är min klass knäpptyst. Det kommer inga kommentarer när läraren pratar och det är knappt någon som räcker upp handen. När vi skulle ha högläsning av en jättekonstig novell (den handlade om apor och de drog i... ja...) så hörde jag inte ens 50% av det som lästes. Till slut fick jag lov att säga till. Då blev det bra, eller om det bara var bra personer som läste. Jag vet inte. Dessutom så är skolan enorm. Vi har lektioner i mediahuset, i bildhuset och i arenahuset (samt i idrottshallen, men den räknas inte), vilket betyder att vi springer kors och tvärs och hit och dit. Sen brukar jag ofta vara tvungen att gå ner på stan (mest för att jag inte orkar vänta på någon lokalbuss) så jag plågar mina stackars fötter.

Vi har våran tidigaste lunch 10.35 och senaste 11.45. Annars har vi vid elva... Sinnessjukt tidigt, speciellt när jag inte kommer hem förrän tidigast fyra.

Min klass består av tjugosju tjejer och fyra killar. Alfred, Sigge, Tobias och Leo. Alfred har en get... som egentligen var hans brors, men Alfreds get (Birger alltså) åt ihjäl sig så Alfred fick sin brors get. Våran ena bildlärare (vi har tre... eller något), Eva kanske hon heter, tyckte att vi skulle åka till Alfreds gård på studiebesök och titta på hans get. Spännande.

Det verkar lovande, fast typiskt nog har jag passat på att bli vän med en som är kickass på att rita vilket är liiite jobbigt eftersom jag inte är kickass. I och för sig ritar hon manga... och det gör inte jag. Men ändå.

Alla lektioner vi har haft i veckan har varit allmänt sega och mest bestått av information. Inte svenskalektionen inte. Då sade läraren åt oss att skriva dikter. Det skulle vara tio meningar som alla började med: "jag är". Jag är jag är jag är jag är jag är jag är. Vad är jag? Så hade vi högläsning och så såg vi på film. Tro mig, lektionerna tar aldrig slut heller. 80 minuters lektion, pah. Den kortaste lektion jag har är på 55 minuter och då är det ändå tre sådana i rad med bara förflyttningsrast mellan.

Apropå 55 minuters-lektionerna. De lektionerna är estetisk orientering och går ut på att vi estetklasser (dans, musik och bild) ska göra saker... som sedan ska bli någon... grej... som ska bli ett uppträdande som både ska visas för skolans elever OCH för folk som inte går på skolan. Freaky.

Jag har inte så mycket mer att säga, hoppas jag, för jag orkar inte säga något mer.