När Misse vill ut så krafsar han på dörren och jamar oavbrutet. Han ger sig aldrig. Attentionwhore, hm.

Men i alla fall, jag blev less och tog med honom ut. Vi gick och hämtade posten och tidningen. Han skötte sig finemang, trots att jag vet att han helst ville in på grannens gård eller klättra upp i ett träd. På väg åt andra hållet mötte vi två bilar. Han försökte springa iväg (men kopplet var för kort, vilket är tur för mig D8 vill inte att något ska hända honom) men gömde sig sedan bakom mig istället. Så stod vi där. Chillchill. Då var det slut på det roliga och jag släpade in Misse.

Eller släpade och släpade. Han gick väl ganska självmant. Duktig hund... katt.