Efter att min svensklärare kom och pratade med mig så har jag varit väldigt glad. Det har resulterat i att jag ibland går omkring och flinar som en idiot. It's worth it.

Marianne: Jag har ju sett vad du hade för betyg ;)
Jag: Ja, men jag vet inte om jag kommer att få det igen.
Marianne: Jo, efter det jag har sett som du har gjort så ser du ut att förtjäna det!

Jag är glaad!

Sen på lunchen kom Johan (min idrottslärare, inte sjuan som ägde mig i UNO bara för att jag var elak) och satte sig vid mitt bord. Han är en allätare (jag klagade över skolmaten och han höll inte med, fu), men han tycker i alla fall att mellanmjölk är godast! Duktigt av honom. Vi pratade i alla fall om bibliotek, mat, pendling och gymnasiet typ.

Johan: Tiotusen tecken alltså?
Jag: Ja.
Johan: Vi behöver ju bara lära oss typ tjugofem bokstäver! Eller tjugofyra.
Jag: *tyst en stund* ...javisst...

Tjugonio. Bra att han som lärare har koll.